Det sitter en liten tjej på ett träd och gungar med benen. De gör hon varje dag. Men hon  hör att jag ropar.

Hon ser mig som luft. Eller så är det hon som är luft?

Men nej skitsnack. Inte finns det spöken inte. Iallefall inte små flickor som sitter i ett träd.

-'' Nina, dags att gå till sklan nu va?''

-''Mamma kolla ut. De sitter en liten flicka i trädet!''

Mamma går ut och tittar och kollar sedan förvånat tillbaka på mig.

-'' Det finns ingen i trädet. Du får nog stanna hemma idag. Du verkar sjuk! Eller har det hänt nåt? Har du ramlat?''

-''Men... det va en liten tjej som satt och och dinglade med benen på en gren.... Jag lovar!''

-''Åh gumman min... ska du stanna hemma från skolan idag?''

-''Nej!''

Jag gick mot skolan. Jag kände att något följde efter mig. Men varje gång jag tittade bak så fanns de ingen där.

Jag gick fortare och fortare men hade fortfarande den där iaktagelse känslan kvar.