Maja klev upp tidigt.

Det var första dagen efter sommarlovet!

Hon skulle börja i en ny skola och träffa nya vänner!

Allt skulle bli perfekt! Tänkte hon...

-Maja nu får du skynda dig! Du får inte komma försent första dan!, skrek mamma till Maja.

-Nejdå jag går nu! Hejdå!, Skrek Maja tillbaka

-Hejdå hämtar dig klockan 3 sen!, sa mamma

Sen försvann Maja ut ur huset och sprang till skolan.

När Maja kom dit glodde alla på henne.

-Hej alla barn! Gud va fina ni är! Åhh vad jag saknat er! Ni har blivit bruna!Vad har ni gjort under sommaren?, babbalde fröken.

-Åhh! Vi har ju fått en ny i klassen! Hon heter Maja Himmel? Kimmel? Kim? Kiiii....?, sa fröken

-Kimran. De är ett utlänskt efternamn, förklarade Maja

-Åhh! Okej Kimren! Okej! Detta är vår nya tjej i klassen. Hon heter Maja Kimren! Du Maja? Du kan väl berätta lite om dig själv?; sa fröken

-Kimran* Jag älskar att rida! Där jag bodde förut hade vi en hästgård. Men när min syster Beth dog så flyttade vi för att kunna gå vidare. Jag bor med min mamma, pappa och mina små syskon Rakel och Marie. Beth var min tvilling syster. Min pappa heter Arkivski, mamma heter Julia och dom är typ som alla andra föräldrar. Eller var. Innan Beth dog.

-Jätte bra Maja men det där var mest om din familj? Kan du säga något mer om just DIG?, sa fröken som var lite irriterad.

-Och Markus slut kasta sudd på Linnea! Skärp er! Och visa lite intresse!, Skrek fröken

-Eh... jag... jag... Min älsklingfärg är blå....jag.... ehm... jag kommer inte på något att säga..., sa Maja lite blygt

-Nehe okej! Då kan jag berätta lite om klassen!

Jag heter Yvonne och är 47 år. Vi är en lugn klass och inte stökar runt så mycket. Vi är någa med att lämna in läxorna i tid! Men du? Vad hette du i efternamn igen?, sa fröken Yvonne

-Kimran,sa Maja

-Kan vi gå i tur ordning så kan alla berätta sitt namn!

Jag heter då Yvonne.

-Ida

-Melker

-Jossan här

- Jossan du är så snygg idag! Ny tröja?

-Ja köpte den igår.

- Inge småprat! Säg vad du heter Markus!. skrek Yvonne

-Haha du sa det ju själv. Men aa hej Maja baja! Jag heter Markus och Jossan är min tjej.

-Nej det är jag inte Markus!, sa Jossan

-Jaja... Fortsätt!, fräste Markus

-Olivia Eriksson. Och min mamma är klassvakt här.

-Som om nån bryr sig.... Ja jag heter Mårten men kalla mig för morris annars dö.

-Jaja det här tog för lång tid! Vi går vidare! Sätt dig brevid Jossan Maja, Sa Yvonne

-Men Elli då? Hon sitter ju brevid mig? Kan inte Kimmel-himmel sitta breve Ida? Hennes plats är ju tom?, sa Jossan'

- Jaja vilket som... Jag behöver semester..., mumlade Yvonne.

Dagarna gick. Men ingen brydde sig om Maja. Förutom Jossan men när Elli kom tillbaka från Finland så slutade Jossan att bry sig om Maja. Och Maja blev ensammare och ensammare... Ledsnare, och ledsnare...

-Nossi gumman. Hur är det Majsan? Är det inte bra i skolan?, frågade Majas mamma.

-Snälla kalla mig Maja... Och jo det är toppen!

-Kan inte du och en kompis hitta på något imorn? Jag kan köpa hem en film och lite godis?

-Ehm... helst inte... Gillar att va själv... en annan gång kanske?

-Hmm... Okej om du vill det så!

Det gick veckor och Maja blev allt mer ledsen. Dom började mobba henne och allt blev till ett helvete!

-Ohhh tjenare Baja! Du blev inte ledsen för att jag gick och sket i dig igår. Liksom man får ju skylla sig själv om man är en baja-maja! Och jag kan ju inte rå för att jag behöver skita. Röven blir full och det måste ut ibland alltås. Livet är tufft inte sant?, Sa Markus och alla andra började skratta.

Det gick fler veckor och Maja blev ledsnare och ledsnare... Tillslut berättade Maja för sin mamma om ALLT som hänt!

Och Maja fick byta skola och hon blev lycklig igen!

Det var min första berättelse! Vet att den var dålig men hade inte så mycket tid och ideerna tog typ slut o ja... MEN HOPPAS NI TYCKTE DEN VAR OK! IAF OCH FORTSÄTTER LÄSA ALLA ANDRA BERÄTTELSER JAG GÖR!

Och ursäkta för fula ord. Men det var en sån berättelse liksom! Men jaja tack så mycket iaf! Hejdå! //Madde

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det sitter en liten tjej på ett träd och gungar med benen. De gör hon varje dag. Men hon  hör att jag ropar.   Hon ser mig som luft. Eller så är det hon som är luft? Men nej skitsnack. Inte finns det spöken inte. Iallefall inte små flick...

Hej! Detta är mitt liv. Mitt fruktansvärda som liv jag ska berätta för er. För ungefär 15 år sedan. Så föddes jag i en liten by i Mexiko. Min mamma var svensk och min pappa mexikan. Efter ett tag när jag var runt 4 år tog sig min mamma sitt bes...

Du kan gå Du kan lämna mig och alla andra. Men du kan vara kvar och KÄMPA! ...

Jag vaknade plötsligt till. Vart var jag? På bussen. Självklart. Jag måste ha somnat tror jag. Snart framme också. 1 timme och 52 minuter blev inte så värst långt om man sov.   Jag kollade på mobilen. Ett mess från mamma ''Jobbar över. Kan ...

Jag vill hoppa. Jag vill falla. Jag vill ta steget. Men sen kommer jag inte längre finnas. Så tack adjö och hejdå.   ...