Regnet bara öser ner. Mathilda sitter och tittar på vattendropparna som faller ner. Klick klick dropp dropp

låter det när regnet dunstar ner på fönsterbrädan.

Om ändå jag var en vattendroppe tänker hon. Rinna ner och försvinna. Folk skulle märka mig mer om jag var en vattendroppe tillochmed!

Hon sitter i klassrummet och skolan ska snart börja.

Mathilda är bara 12 år men har blivit utsatt för mobbning i snart 2 år...

Mathilda hade en bästis förr. Hon hette Olivia. Dom hade varit bästisar så länge hon kunde minnas och gjorde allt ihop!

Men allting förändrades så snabbt! När alla andra började mobba Mathilda hängde Olivia med. Hon ville ju inte va med nörden som alla hatade. Och hon ville ju inte bli mobbad.

Olivia blev bästisar med Marri, Livia och Melicia.

Dom 4 blev dom värsta. Om man räknar bort Jesper och Oskar förstås...

Dom brukar lägga lappar i Mathildas skåp. Eftersom dom inte riktigt vågar säga allt rakt ut till henne.

Det brukar så till exempel:

Tönt

Fitta

Horjävel

Ta livet av dig

Gå och dö din fittjävel

Kukhuvud jag ska döda dig på rasten

Om du berättar detta för någon dödar vi dig!

Och så vidare...

Och Mathilda har inte vågat prata med någon. Varken hennes mamma eller en lärare eller något liknande.

Och dom värsta lapparna som finns är när det stog att hennes pappa ville dö. Att han gjorde så att planet krascha för att han ville dö för att han avskydde Mathilda så mycket!

Hon vet ju att det inte är sant men endå kommer dom där tankarna upp ibland...

Nu började lektionen.

Mathilda satt ensam som vanligt...

Olivia och hennes nya gäng satt och skrattade och stirrade på henne.

Men skrattade dom åt henne?

Gjorde som säkert....

När ungefär halva lektionen hade gått så började dom att kasta lappar på henne.

Mathilda låtsades inte bry sig. Men sen när lektionen var slut och alla hade gått ut så läste hon en av lapparna.

''Din fule fan. Gå och häng dig eller vad som helst. Ingen orkar se dig mer för man får så ont i ögonen för du är så ful. Och du. Olivia var aldrig din bästis hon hatade dig det var nämligen hennes mamma som tvingade henne att va med dig. Men nu har hennes mamma äntligen fått lite förnuft och låtit henne slippa va med dig. Så tro inte att någon någonsin har brytt sig om dig! Din pappa är ju ett bevis.''

Mathilda började gråta. Tår efter tår. Dom rann och rann. Tänk om man endå var en vattendroppe...

 Nu är skolan slut och Mathilda skulle ta bussen hem. Hon satt längst fram gömd i ett hörn. ensam. Där var det enda stället hon KANSKE kunde va trygg. Hon hoppades att ingen skulle lägga märke till henne. Bara gå förbi och låta henne vara.

Bussen fick parkering precis när dom skulle starta och alla va tvungna att kliva av.

*FUCK!!!!* Tänkte Mathilda. Ingen hade ju sett mig och nu var jag tvungen att visa mig helt öppet endå! Skit också!

Olivia, Livia, Marri, Melicia, Oskar och Jesper stod tillsammans. Dom stog och rökte.

Dom hade sätt henne. Dom släkte cigaretterna och gick mot henne. Vad skulle dom göra?

Den är inte helt klar. Nej jag vet. Men jag har inte haft tid försen idag och nu är det förlångt mellan rum så jag kommer inte ihåg hur jag tänkte att berättelsen skulle vara.

Men ni får tänka på ett bra slut själva i era huvuden och sen kan ni väl kommentera vad ni tänkte er för slut? Tack!

Maja klev upp tidigt.

Det var första dagen efter sommarlovet!

Hon skulle börja i en ny skola och träffa nya vänner!

Allt skulle bli perfekt! Tänkte hon...

-Maja nu får du skynda dig! Du får inte komma försent första dan!, skrek mamma till Maja.

-Nejdå jag går nu! Hejdå!, Skrek Maja tillbaka

-Hejdå hämtar dig klockan 3 sen!, sa mamma

Sen försvann Maja ut ur huset och sprang till skolan.

När Maja kom dit glodde alla på henne.

-Hej alla barn! Gud va fina ni är! Åhh vad jag saknat er! Ni har blivit bruna!Vad har ni gjort under sommaren?, babbalde fröken.

-Åhh! Vi har ju fått en ny i klassen! Hon heter Maja Himmel? Kimmel? Kim? Kiiii....?, sa fröken

-Kimran. De är ett utlänskt efternamn, förklarade Maja

-Åhh! Okej Kimren! Okej! Detta är vår nya tjej i klassen. Hon heter Maja Kimren! Du Maja? Du kan väl berätta lite om dig själv?; sa fröken

-Kimran* Jag älskar att rida! Där jag bodde förut hade vi en hästgård. Men när min syster Beth dog så flyttade vi för att kunna gå vidare. Jag bor med min mamma, pappa och mina små syskon Rakel och Marie. Beth var min tvilling syster. Min pappa heter Arkivski, mamma heter Julia och dom är typ som alla andra föräldrar. Eller var. Innan Beth dog.

-Jätte bra Maja men det där var mest om din familj? Kan du säga något mer om just DIG?, sa fröken som var lite irriterad.

-Och Markus slut kasta sudd på Linnea! Skärp er! Och visa lite intresse!, Skrek fröken

-Eh... jag... jag... Min älsklingfärg är blå....jag.... ehm... jag kommer inte på något att säga..., sa Maja lite blygt

-Nehe okej! Då kan jag berätta lite om klassen!

Jag heter Yvonne och är 47 år. Vi är en lugn klass och inte stökar runt så mycket. Vi är någa med att lämna in läxorna i tid! Men du? Vad hette du i efternamn igen?, sa fröken Yvonne

-Kimran,sa Maja

-Kan vi gå i tur ordning så kan alla berätta sitt namn!

Jag heter då Yvonne.

-Ida

-Melker

-Jossan här

- Jossan du är så snygg idag! Ny tröja?

-Ja köpte den igår.

- Inge småprat! Säg vad du heter Markus!. skrek Yvonne

-Haha du sa det ju själv. Men aa hej Maja baja! Jag heter Markus och Jossan är min tjej.

-Nej det är jag inte Markus!, sa Jossan

-Jaja... Fortsätt!, fräste Markus

-Olivia Eriksson. Och min mamma är klassvakt här.

-Som om nån bryr sig.... Ja jag heter Mårten men kalla mig för morris annars dö.

-Jaja det här tog för lång tid! Vi går vidare! Sätt dig brevid Jossan Maja, Sa Yvonne

-Men Elli då? Hon sitter ju brevid mig? Kan inte Kimmel-himmel sitta breve Ida? Hennes plats är ju tom?, sa Jossan'

- Jaja vilket som... Jag behöver semester..., mumlade Yvonne.

Dagarna gick. Men ingen brydde sig om Maja. Förutom Jossan men när Elli kom tillbaka från Finland så slutade Jossan att bry sig om Maja. Och Maja blev ensammare och ensammare... Ledsnare, och ledsnare...

-Nossi gumman. Hur är det Majsan? Är det inte bra i skolan?, frågade Majas mamma.

-Snälla kalla mig Maja... Och jo det är toppen!

-Kan inte du och en kompis hitta på något imorn? Jag kan köpa hem en film och lite godis?

-Ehm... helst inte... Gillar att va själv... en annan gång kanske?

-Hmm... Okej om du vill det så!

Det gick veckor och Maja blev allt mer ledsen. Dom började mobba henne och allt blev till ett helvete!

-Ohhh tjenare Baja! Du blev inte ledsen för att jag gick och sket i dig igår. Liksom man får ju skylla sig själv om man är en baja-maja! Och jag kan ju inte rå för att jag behöver skita. Röven blir full och det måste ut ibland alltås. Livet är tufft inte sant?, Sa Markus och alla andra började skratta.

Det gick fler veckor och Maja blev ledsnare och ledsnare... Tillslut berättade Maja för sin mamma om ALLT som hänt!

Och Maja fick byta skola och hon blev lycklig igen!

Det var min första berättelse! Vet att den var dålig men hade inte så mycket tid och ideerna tog typ slut o ja... MEN HOPPAS NI TYCKTE DEN VAR OK! IAF OCH FORTSÄTTER LÄSA ALLA ANDRA BERÄTTELSER JAG GÖR!

Och ursäkta för fula ord. Men det var en sån berättelse liksom! Men jaja tack så mycket iaf! Hejdå! //Madde